EU-parlamentet godkände ett par veckor sedan ett svaveldirektiv avsett att träda i kraft år 2015. Enligt direktivet måste fartygsbränslets svavelhalt sänkas från en procent till 0,1 procent för fartyg som trafikerar i Östersjön, Nordsjön och i Engelska kanalen. Beslutet har väckt livlig diskussion även i Finlands riksdag under hela den tid som man förehandlat om direktivet. […]Riksdagens stora utskott har stött regeringens mycket strama förhandlingslinje men vi förblev ensamma i rådet i EU. Till saken hör att beslutet egentligen inte var EUs utan det var Finland som anhöll om en strängare svavelutsläppsbegränsning och en försnabbad tidtabell redan under den tid då Anu Vehviläinen (c) från Joensuu var trafikminister för IMO d.v.s. det internationella sjöfartsorganet. EU i Europa instiftade ett internationellt avtal.
Det är givet att ”kaikki ei mennyt kuin Strömsössä”. Den då ansvariga ministern berättar nu att inga beräkningar förelåg. Det är beklagligt att det inte till den snabbare tidtabellen fogades någon som helst realistisk bedömning rörande alternativa bränslen eller dylikt. Svaveldirektivet förorsakar för vår av sjötransporter beroende industri en betydande konkurrensnackdel, enär man på de flesta andra sjöområdena, som t.ex. i Medelhavet sänker svavelhalten till bara 0,5 procent och detta först vid ingången år 2020.
Nu då besluten är fattade är det onödigt att harmas. Minskningen av svavelutsläppen innebär onekligen fördel för miljön och hälsan. I och med direktivet kommer svavelutsläppens inverkan på hälsan och naturen att kraftigt förminskas. Enligt EU-kommissionens beräkningar överstiger de hälsoeffekter man nu kommer att uppnå rent ekonomiskt, mångfalt de kostnader som fartygstrafiken åsamkas av de skärpta svavelutsläppskraven. Men någon finansiär tycks det vara svårt att uppbåda. Jag har själv i Bryssel talat om saken med alla från kommissarien till tjänstemännen, men har alltid blivit hänvisad åt annat håll. Nu försöker man säkerställa att man på det nationella planet får rätt att kompensera de kostnader som uppkommer för industrin (och sysselsättningen).
I finansminister Jutta Urpilainens (sd) budgetförslag finns ett anslag om 30 miljoner euro för installation av svaveltvättare i fartygen. Av beloppet är 10 miljoner anslaget redan för nästa år. Budgetanslaget är avsett att kompensera det förfång som den finska exportindustrin åsamkas av direktivet. Jag vet nog att tvättare kan använts bara till drygt tredjedel av fartyger i trafik i Finska viken. mennändå då detta är viktigt emedan exportindustrin är av central betydelse för Finlands ekonomi och den är även en av hörnstenarna för vår välfärd. Även andra kompensationstillvägagångssätt bereds. Finland har bl.a. anhållit om ett ca 200 miljoners euros EU-stöd för byggande av en s.k. LNG flytgashamn.
Dessutom är det skäl att hålla i minnet att en investering i svaveltvättare fungerar som en precisionsinvestering nu, när tillväxtutsikterna i övrigt är rätt dunkla. Inget är så illa att det inte även för något gott med sig: låt oss hoppas att Wärtsiläs fabrik i Vasa nu får börja tillverka svaveltvättare och att företaget får många beställningar – därigenom får vi arbete och livskraft för hela vår region.
PS: Vår egen sjöförbindelsenöver Kvarken, vilken även regeringsprogram nämns att staten stöder, är så kort att vi kör svavelfritt redan idag!
