Jag skrev en gemensam artikel i Vasabladet med Erik Bergkvist, en svenskt europaparlamentariker & ledamot:
Den pågående covid-19-pandemin innebär att Europa drabbats av den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Till följd av de mycket kraftiga åtgärder som vidtagits för att förhindra smittspridningen har i grunden starka och framgångsrika företag i Europa sett efterfrågan på deras produkter och tjänster störtdyka från en dag till en annan.
Vi är övertygade om att fortsatt välstånd och utveckling måste ske inom ramen för europeisk sammanhållning och samarbete. Därför välkomnar vi kommissionens återhämtningspaket som presenterades 27 maj för att mildra pandemins ekonomiska skadeverkningar i Europa. Förslaget består av 750 miljarder euro, varav 500 miljarder utgörs av bidrag, och 250 miljarder av lån. Kritik har riktats mot återhämtningspaketets andel av bidrag, men vi tror att de nordiska länderna i förhandlingar med våra europeiska kollegor kan hitta en kompromiss där lånedelen förstärks.
Vi båda representerar finska och svenska glesbygdsregioner. Stora områden av Europa och EU som ligger långt ifrån de många centralpunkter, hubbar, med tätbefolkade städer och regioner. Men alla delar av EU är lika viktiga och alla delar ska leva. Därför är det oerhört viktigt att sammanhållningspolitiken har rejält med resurser att fördela, inte minst nu efter pandemin.
Sammanhållningspolitiken utgör ungefär en tredjedel av EU:s budget och består av fonder, som EU tillsammans med medlemsstaterna fördelar till regionerna i syfte att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan fattiga och rika regioner, mellan glesbefolkade och tätbefolkade regioner, samt till att främja en hållbar utveckling i hela unionen. Konkret innebär det stöd till bredbandsutbyggnad, investeringar i hållbara transporter, och stöd till små- och medelstora företag som stärker den regionala utvecklingen.
”Västerbotten är redan nu en dynamisk del av det europeiska samarbetet.”
Vi kommer båda från mindre städer, från glesbefolkade regioner, och med exportverksamheten som mycket viktig del av vår ekonomi. Här är några exempel:
Finland har redan flera projekt igång. Ett är MORO, som är ett samarbete mellan yrkeshögskolorna i Vasa, Tammerfors och Åbo med mål att höja kunskapsnivån om robotik, utbyta kompetens med näringslivet och skapa nya webbmiljöer. Ett annat är den långsiktiga industriinvesteringen i teknologier som minskar miljöpåverkan, Cleantech Kvarken. Ett samarbete mellan Vasa ekonomiska region, Region Västerbotten och Örnsköldsvik som ska stärka samarbetet mellan cleantechföretag, energi- och VA-bolag, städer och kommuner.
Västerbotten är redan nu en dynamisk del av det europeiska samarbetet. Batterifabriken utanför Skellefteå, som kommer att vara en viktig del för transportsektorn, tillverkningen av stål utan kol, utvecklingen av batteridrivna flygplan är bara några få exempel, men som visar på vad EU har gjort och vad EU kan göra.
Sammanhållningspolitiken har visat sina muskler under covid-19 pandemin genom att frigöra medel för att stötta Europas regioner. Det är inte läge för åtstramningar – vi behöver istället ytterligare investeringar för att stimulera ekonomin, bidra till jobb och tillväxt, minskade klyftor, samtidigt som vi ställer om Europa för att rädda klimatet.
Tillståndet i andra medlemsstaters ekonomier är helt avgörande för finska och svenska exportföretags framgångar på den inre marknaden. Det ser vi tydligt nu när flera branscher drabbas extra hårt av inställda orderingångar och vanligtvis konkurrenskraftiga företag riskerar konkurs. Därför bör vi inte se gemensamma satsningar via EU-budgeten som bortkastade pengar, utan istället som investeringar för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk ekonomi.
När den ekonomiska konjunkturen vänder, är det därför helt avgörande att vi investerar i det som är hållbart. Genom EU:s nya fond för en rättvis omställning kan vi göra utsläppsminskningar där de gör störst nytta, exempelvis genom att stänga ned Europas smutsiga kolkraftverk, och samtidigt investera i hållbara transporter i hela unionen. Omställningen måste vara socialt rättvis, och därför behöver också en del av pengarna gå till vidareutbildning, omställning på arbetsmarknaden och ökat stöd till nya innovationer. De människor som förlorar sin försörjning på grund av omställningen ska inte drabbas, och istället måste vidareutbildning säkerställas så man kan byta till nya och hållbara jobb som tillkommer på arbetsmarknaden.
Samtidigt går den tekniska utvecklingen rekordsnabbt, främst när det gäller utvecklingen och utbyggnaden av 5G. Det handlar om en helt ny sorts ekonomi – digitaliseringen eller ”sakernas internet” – där vardagsföremål som hushållsapparater men även maskiner, fordon och byggnader kopplas ihop och styras genom rekordsnabb dataöverföring. Om Europa inte håller jämna steg med Kina och USA riskerar vi att förlora i globalt inflytande. Ytterst handlar det om att värna det demokratiska styrelseskicket i Europa. Bara genom en hållbar, konkurrenskraftig och socialt rättvis ekonomi kan vi möta framtiden tillsammans.
Vi ser fram emot att EU:s stats- och regeringschefer skyndsamt enas om en gemensam position om långtidsbudgeten. Först därefter kan förhandlingarna med Europaparlamentet inledas för att få på plats en budget i rimlig tid före årsskiftet. EU-programmens stödmottagare behöver i god tid veta vad som gäller för nästkommande budgetår. Därför har också Europaparlamentet formellt begärt att kommissionen ska presentera en beredskapsplan för att skydda stödmottagarna, och undanröja risker för avbrott utifall en överenskommelse inte nås i tid.
För att EU ska fixa klimatmålen måste sammanhållningspolitiken åtminstone landa på samma nivå som idag. Stora krispaket tas nu fram på nationell nivå men EU måste enas om en ny långtidsbudget, tillsammans med en återhämtningsplan med kraftiga investeringar för att undvika depression och massarbetslöshet. Bara genom gemensamma kompromisser kan vi komma framåt i en mycket svår situation. Det handlar till sist och syvende om att säkra stabilitet, fred och säkerhet på den europeiska kontinenten.
Miapetra Kumpula-Natri, Vasa, Europaparlamentariker & ledamot i utskottet för industrifrågor, forskning och energi
Erik Bergkvist, Umeå, Europaparlamentariker & ledamot i utskottet för regional utveckling
